... men det är han!
![]()
Gustaf Hammarsten kan sin samba.
Han blåste både publiken och juryn av stolen i premiären av årets ”Lets dance”.
– Du var störthet, sa Cecilia Lazar.
”Lets dance” är igång. En av årets modiga deltagare är skådespelaren Gustaf Hammarsten. Han dansar tillsammans med Jasmine Takács. Paret bjöd under kvällen på en samba som fick publiken att vråla av glädje.
Gustafs höftrullningar fick inte bara publiken att jubla. Även juryn hyllade hans framträdande.
– Det här är lite orättvist mot alla andra, att du kommer ut och gör sådär jävla bra i första programmet! Jag vet inte vad jag ska säga! Det var så bra! Jag trodde du skulle komma ut och vara tam, blöt och lite hängig. För han ser ut som det, sa Tony Irving.
”Störthet”
– Samba ska va pulserande, glatt och höfter. Du var störthet, sa Cecilia Lazar.
Under veckan har Gustaf haft problem med bihålorna och fått dansa med en tampong i näsan på grund av han blött näsblod. Men det verkar inte ha stoppat den nyblivna sambakungen ikväll.
![]()
Gustaf Hammarsten kan sin samba.
Han blåste både publiken och juryn av stolen i premiären av årets ”Lets dance”.
– Du var störthet, sa Cecilia Lazar.
”Lets dance” är igång. En av årets modiga deltagare är skådespelaren Gustaf Hammarsten. Han dansar tillsammans med Jasmine Takács. Paret bjöd under kvällen på en samba som fick publiken att vråla av glädje.
Gustafs höftrullningar fick inte bara publiken att jubla. Även juryn hyllade hans framträdande.
– Det här är lite orättvist mot alla andra, att du kommer ut och gör sådär jävla bra i första programmet! Jag vet inte vad jag ska säga! Det var så bra! Jag trodde du skulle komma ut och vara tam, blöt och lite hängig. För han ser ut som det, sa Tony Irving.
”Störthet”
– Samba ska va pulserande, glatt och höfter. Du var störthet, sa Cecilia Lazar.
Under veckan har Gustaf haft problem med bihålorna och fått dansa med en tampong i näsan på grund av han blött näsblod. Men det verkar inte ha stoppat den nyblivna sambakungen ikväll.
Jag intervjuade Gustaf för Allas Veckotidning i samband med att den bästa adventskalendern någonsin - Tjuvarnas jul - spelades in. Det var vårens första dag i april 2011 och fåglarna kvittrade under klarblå himmel. Solen värmde och vi satt på en uteservering där vi försökte skapa julkänsla för reportaget. Det var då jag fick veta det...
Carl Gustaf Hammarsten
är född 2 september 1967 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm.
Som treåring bodde han 1970 på Radarvägen 6 i Täby men sedan gick flytten alltså till Vallentuna där han bodde först med föräldrarna och sedan med fadern på adressen Rosendalsslingan 5.
Missa honom inte i Let´s dance!
När det lackar mot jul samlar skådespelarparet Gustaf Hammarsten, 43, och Jessica Liedberg, 42, sina nära och kära omkring sig. Barnen Edit, Ella och Märta, nio, sex och två år gamla, älskar att klä granen som på julaftons morgon står där och lyser. Förberedelserna pågår för fullt och ljuvliga dofter sprider sig från rum till rum i våningen på Kungsholmen i Stockholm. Snart börjar gästerna anlända. Det är morföräldrar, farföräldrar, syskon och respektive i en lång rad tills de är åtminstone tolv, tretton stycken som sätter sig till bords.
- Vi börjar tidigt så vi hinner äta mycket, säger Gustaf som för egen del inte missar mamma Ullas inlagda sill som är ett absolut måste på julbordet.
- Jag vet inte hur hon gör men hon brukar alltid ha med sig en burk. Ibland har hon med sig skinka också.
I år måste hela sällskapet se adventskalendern på tv. Gustaf spelar trots allt huvudrollen som supertjuven Kurre Karlsson i ”Tjuvarnas jul” som på julafton efter 23 spännande avsnitt får sin lyckliga upplösning i bästa Charles Dickensstil.
- Det är en klassisk julsaga av Stefan Roos och Per Simonsson helt utan verklighetsbakgrund, säger Gustaf. Det mesta utspelar sig i Gamla stan men vi har spelat in rätt mycket på Skansen också. Vi var till exempel där främst om nätterna i sex veckor förra vintern när det var som kallast. Tjuvar är ju som bekant vakna om nätterna.
”Tjuvarnas jul” handlar om en flicka som kommer till Kurre Karlsson med ett brev. Av det framgår att han är hennes pappa.
- Det är ju väldigt komplicerat för Kurre som är en tjuv att få ett barn på halsen. Han måste ju ta hand om henne på något sätt. Hon ser honom med ett barns oskyldiga ögon vilket får honom att omvärdera sitt liv. Det är med andra ord en riktigt genuin julsaga.
Men inte nog med det. Edit och Ella är också med i kalendern som barnhemsbarn och det är ingen tvekan om att han är stolt.
- Jag tycker mig se anlagen, erkänner han. Jag vill inte påverka dem i deras yrkesval men jag tror de tyckte det var roligt.
Gustaf har sina rötter i stockholmsförorten Vallentuna. Han åkte skateboard med skolkamraten Eric Gadd och gjorde sig ofta hörd på roliga timmen. Han ställde, som han säger, till det för kompisarna. Han var inte direkt flickornas favorit heller, säger han.
- Det är man inte om man är rödhårig och fräknig, smal och tanig och heter Gustaf. Vill man vara populär ska man vara blond och blåögd och heta Micke.
Som barn hade han inte en tanke på att bli skådespelare. Han skulle gå i pappa Reidars fotspår och göra karriär i reklambranschen.
- Pappa är typograf och grafisk formgivare så det föll sig tämligen självklart att jag skulle hålla på med reklam. Efter skolan jobbade jag på en reklambyrå men precis när jag skulle söka in till Bergs Reklamskola kom mamma med en annons om Kalle Flygares teaterskola. Kan inte det här vara något för dig, undrade hon. Jag vet inte om hon hade sett någon slags skådespelarbegåvning men jag älskade verkligen att uppträda, trots att jag var blyg och blev röd i ansiktet så fort någon sa hej till mig.
Med Kalle Flygares teaterskola insåg Gustaf att han hade hittat rätt. Två år senare sökte han sig till Teaterhögskolan men sprack i sista intagningsprovet två år i rad.
- Då sökte jag studielån och åkte jag till New York och pluggade teater vid Lee Strasberg Theatre Institute.
Gustaf berättar om en strulig tid. Han blev utslängd från hyresrummet och studielånet han blivit lovad uteblev. Pank och bostadslös stod han mitt på Manhattan med sin madrass.
- Som tur var bodde min syster Anna i New York då. Hon jobbade på ett av de största modehusen och hade en liten lägenhet där även jag kunde flytta in. Dagen därpå ringde min kompis och sa att även han hade blivit utslängd så vi fick tränga ihop oss alla tre. Det ordnade sig till sist och pappa ställde upp med pengar. Åren i New York var ett väldigt lärorikt äventyr. Väl hemma igen sökte jag på nytt till Scenskolan men sprack i tredje provet. Jag hade alltså bara blivit sämre! Som tur var fick jag jobb som figurant i ”Peter Pan” på Dramaten. Det var mitt första skådespelarjobb.
Fjärde gången gick det vägen varpå Gustaf fick ägna sig åt teater på heltid i tre och ett halvt år med Keve Hjelm som professor och mentor.
- Problemet var att få jobb efter avslutad utbildning. Tanken var att vi med en slutproduktion skulle bli upptäckta och få in en fot någonstans.
Gustafs årskull om sex elever skulle sätta upp ”En midsommarnattsdröm” i regi av Peter Oskarsson. Han krävde emellertid att få samarbeta med den kinesiske regissören Maké som var konstnärlig ledare vid Pekingoperan i Shanghai.
- Vi elever ville göra smutsig diskbänksrealism och visa framfötterna som karaktärsskådespelare. Istället skulle vi gå runt med masker och prata med ljusa röster. Själv fick jag gå runt i träskor med långa öron på huvudet skrikande som en åsna. Jag var vävare Botten som blev en åsna! Men det blev hur bra som helst.
Föreställningen sattes upp på Orionteatern 1995 och blev en succé. Till och med Jarl Kulle kom och tittade på elevproduktionen.
- Det var stort! Jag såg honom skratta och applådera efter första akten. Och nu har jag just gjort adventskalendern med hans hustru Anne Kulle. Det är det som är så underbart med det här yrket. Plötsligt jobbar man på lika villkor med någon man har beundrat och upptäcker att den andra personen är lika nervös som man själv är.
När Peter Oskarsson blev chef för Folkteatern i Gävle tog han med sig de sex eleverna dit vilket innebar att alla faktiskt fick jobb.
- Han har lärt mig oerhört mycket om teater, säger Gustaf som efter några år i Gävle sökte sig tillbaka till Stockholm och knöts till stadsteatern här. Där träffade han sin Jessica och på den vägen är det.
- Det var väldigt omvälvande att bli pappa. Plötsligt fick man ställa sig i bakgrunden. Men det är skönt i ett yrke som det här att få ta tag i realiteter när man annars ofta är så fokuserad på sig själv, sina egna känslor och tankar.
Gustaf har en annan realistisk sida också visar det sig. Han är smygsnickare nämligen. Han renoverar och sätter bo för jämnan.
- Jag har just flyttat vårt kök från ett rum till ett annat och i princip gjort det mesta själv. Det blev väldigt bra faktiskt. Med tre barn måste man ibland disponera om.
Gustaf berättar om livet som frilansande skådespelare med allt vad det innebär av ovisshet och brist på ekonomisk trygghet.
- Det passar mig rätt bra trots att man alltid är lite orolig. Det mesta löser sig på ett eller annat sätt.
Det är ingen tvekan om att karriären hittills har gått som på räls. Gustaf blev folkkär med ”Cleo” och ”Parlamentet”. För att inte tala om ”Våra vänners liv”, en serie om tio avsnitt om manlig vänskap. Han har gjort många omtyckta filmroller och har hyllats för sina insatser i Lukas Moodyssons ”Tillsammans” och Lisa Olins ”Tillfällig fru sökes” som gav honom Torino Cinema delle donnes festivalpris för bästa skådespelare.
Men han har dessutom tagit Hollywood med storm som den tyske assistenten Lutz i Borat-stjärnan Sacha Baron Cohens film om den österrikiske modereportern ”Brüno”.
- Cohen slog igenom med filmen Borat, en samhällssatir som handlade mer om Amerika och amerikanernas fördomar. Brüno gick ett steg längre. Men även om det mesta utspelas i Amerika så var vi ändå i Mellanöstern och Europa och filmade. Brüno producerades av Universal med en budget på flera hundra miljoner och lär ha spelat in en miljard eller så.
Lovorden visste inga gränser efter Brüno. Gustaf väntades bli näste svensk att slå igenom internationellt.
- Jag borde naturligtvis ha varit där när filmen hade premiär men det sammanföll med Märtas födelse så det var lite svårt att åka dit då.
Gustafs agent i Hollywood var inte helt med på noterna just då. Men Hollywood kom ju till Sverige och då var Gustaf inte sen att tacka nej. Följaktligen har han en roll i ”The girl with the dragon tattoo” som är den amerikanska versionen av Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”.
- Men man kan säga att Hollywood lurar men än det finns inga tydliga planer, säger Gustaf som också är aktuell i den nya Hamiltonfilmen när nu julen står för dörren.
Julbordet, julgranen och klapparna är det inget större problem med. Och adventstaken står på plats med sina fyra ljus. Men någon tomte tycks det inte bli tal om.
- När barnen var små kom vi på att vi skulle ha en tomte. Jag gick ut och köpte en tomtedräkt i sista sekunden och hade en idé om att jag skulle komma gåendes med min lykta genom parken så att barnen såg det. Det var bara det att jag stötte ihop med en kollega som såg att det var jag. Jag tog av mig skägget och vi pratade en stund. Jag såg att hon inte ville fråga hur det gick för mig med jobb och att hon undrade om jag var tvungen att knäcka extra som tomte. Jag var sannolikt lite halvpackad också vilket väl inte gjorde saken bättre när jag sa att jag skulle överraska mina barn. Min äldsta dotter sa direkt: Lägg av pappa! Du är pinsam! Så det är nog färdigtomtat hemma hos oss. Det var en kort karriär. Man vill ju vara ledig också och inte spela teater jämt.
Monica Antonsson
Carl Gustaf Hammarsten
är född 2 september 1967 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm.
Som treåring bodde han 1970 på Radarvägen 6 i Täby men sedan gick flytten alltså till Vallentuna där han bodde först med föräldrarna och sedan med fadern på adressen Rosendalsslingan 5.
Missa honom inte i Let´s dance!
